Hökartade rovfåglar

Bland de hökartade rovfåglarna intar den i stor utsträckning insektsätande bivråken en särställning. Till det yttre liknar den de äkta vråkarna, men den längre stjärten, de smalare vingbaserna och vanan att flyga med näbben göklikt framåtriktad skiljer den från dessa, liksom de fjällika fjädrarna på huvudet och de mycket karaktäristiska sexsidiga fjällen på fötterna. Det sistnämda är dock dräktdetaljer som man bara kan se på nära håll. Könen är lika. Lätena är helt annorlunda jämnfört med de äkta vråkarna, ett slåttermakinslikt smattrande och klart flöjtande. Bivråken håller under häckningstiden till huvudsakligen i tät skog. Den häckar senare än de flesta andra rovfåglar och livnär sig bl a av jordgetingar, vilkas djupt liggande bon den gräver upp.

Kungsörnarna, dvs kungsörnen, kejsarörnen och deras släktingar skrikörnarna och stäppörnen tillhör de största hökartade rovfåglarna. Utmärkande är den kraftiga kroknäbben, det framskjutande halspartiet, den som regel övervägande mörkbruna dräkten, de långa breda vingarna med sina i den majestätiska flykten spretande handpennor, den breda tvärt skurna stjärten och de helt fjäderklädda benen. De är mycket goda segelflygare. Könen är lika. De är tystlåtna, men på häckplatsen har de skällande eller gläffsande läten. De slår normalt sitt byte på marken och äter också as. De häckar mestadels i träd eller på klippstup.

Havsörnen, och i ännu högre grad ormörnen intar en särställning. Den förra är vår största örn.. Den har ännu grövre och kraftigare kroknäbb än kungsörnen. Kroppsbyggnade är massiv, vingarna oerhört breda med starkt spretande handpennor, stjärten kilformig och benen fjäderklädda bara till hälften. Den är en god segelflygare. Könen är lika, bortsett från att honan är något större än hannen. Lätena är skällande. Den lever i viss utsträckning av fisk och as samt häckar i träd eller klippstup vid bergiga kuster och större insjöar.

Gladorna skiljer sig från alla övriga rovfåglar genom sin långa kluvna stjärt. De är relativt stora (jämförbara med fiskgjusen) med långa slanka vingar och livnär sig i stor utsträckning av as, bl a död fisk och avfall. De är mycket goda segelflygare. Könen är lika. Lätena är ett gällt tjattrande, jämmrande eller gnäggande. De häckar i träd, gärna i anslutning till vatten, och tar ofta andra fåglars övergivna bon i besittning.

Hökarna har jämförelsevis korta breda vingar och lång stjärt. Deras flyktsätt är karaktäristiskt, snabba vingslag i en något stigande bana omväxlande glidflykt i en fallande bana. De sitter ofta på utkik efter byte, som de sedan överrumplar genom en snabb attack och slår både på marken och i luften. De kan också segelflyga. Könen är olika, honorna också märkbart större än hannarna. Lätena är kacklande och gällt visslande. De hör främst hemma i skogsmarker och häckar i träd.

Ur " Våra fåglar" av Carl-Fredrik Lundevall.